Timja

Man kan ju undra när sommaren ska komma på riktigt. Det är lätt att bara gå och vänta på bättre väder och plötsligt har sommaren tagit slut. Vi har förstås projekt här hemma som att sätta in nytt värmesystem och lägga om golvet i Joels rum. I går städade vi i källaren och lyckades få ihop massor som ska slängas. Det är faktiskt rätt så skönt även om det är tråkigt jobb.

 

I bakgrunden ser ni grindarna som vi satt upp för att hon inte ska gå upp för trappan, detta gjorde hon redan första veckan! Vi har också satt för alla skor, vilka hon gärna vill bita på.

 

Vad gäller Timja och andra hundar tycker jag att hon blir mer och mer framåt. Hon vill gärna fram och kolla läget och leka. Hon har ju vuxit en del under de här veckorna och hon känner sig nog lite större. Hon vill gärna göra saker med oss och vi gör lite olika övningar: sitt och ligg förstås. Även att hon ska stanna kvar när jag tar ett steg från henne har vi börjat med. Än så länge har jag inga kommandon utan kör bara med kroppsspråket. Jag gömmer också godis i gräset och i trädstammar en bit upp och det tycker hon är jättekul! Där är det svårt att få henne att stanna kvar och då tar jag kopplet på. När vi är ute och går tränar jag inkallning och hon kommer alltid och det är inget problem att sätta på kopplet när det behövs. Naturligtvis leker vi också tillsammans. Ibland ställer jag mig på alla fyra och busar med henne. Kan vara lite jobbigt då hon gärna vill bita på mig.

 

Här letar Timja godis i vår björk!

 

Ni ser allt skräp från källaren i bakgrunden!

 

Det enda som kan vara lite jobbigt är att hon forfarande vill bita på oss, särskilt på Joel (minstingen i familjen) och på kvällen när hon är trött blir det extra jobbigt. Då biter hon på oss alla och då lyssnar hon inte på oss. Jag tränar henne på att vara i min famn då så att hon kan lugna ner sig. Detta går bättre och bättre och kan fungera om hon inte är allt för uppstressad. Annars får hon komma till sin sovplats och försöka komma till ro där och det brukar fungera. 

 

Något som har fungerat väldigt bra hittills (pepper, peppar) är att lämna henne ensam hemma. Vi har henne då i hallen och lägger en säng till henne och sätter för med grindar. Hon går och lägger sig och när vi kommer tillbaka är hon helt lugn och har legat jättefint hela tiden. Vi hör inte ett pip från henne. Hon har varit ensam ungefär en timme som längst tror jag och det var inga problem. Så detta forsätter vi att träna.

 

Att komma upp på studsmattan var riktigt kul, det skuttades en hel del där!

 

Två goingar!

 

I veckan på promenad i parken träffade vi förresten en perro. Det var en svart och vit hanhund (2,5 år9 som hette Muffin. Jag såg först hundens stubbsvans och förstod att det var en perro och gick fram och pratade med ägaren. Muffin skällde en hel del på oss när vi närmade oss men vi gick en runda tillsammans och då gick det jättebra, de fick även vara lösa en stund tillsammans. Det är inte ofta jag ser perrohundar här hemma så det var riktigt roligt! Tyvärr hade jag inte telefonen med så att jag kunde fota och jag glömde även fråga efter ägarens namn så klart. De bodde inte här utan var och hälsade på släktingar.